För 200 år sedan: Komplicerad tvist om förlist skepp

Ett skepp förliste hösten 1820 på Ekenäs tullkammares område. Det hade uppenbarligen inte ens haft för avsikt att besöka Finland. Skeppet hade drivit i land i Pojo socken, varifrån det fördes till Ekenäs stad. Tullen ansåg att det var fråga om ett s.k. strandningsfall. Skeppet hade en stor och värdefull last som antagligen aldrig var menad att föras till Finland. Lasten gav upphov till en besynnerlig tvist, om vilken generaltulldirektionen gav sina synpunkter till senaten i början av april 1821.

Den preussiska galeasen John & Carolina hade varit på väg från Bordeaux i Frankrike till S:t Petersburg under ledning av kapten I.G. Neumann. Det fanns mycket varor ombord: 370 tunnor olika franska viner samt tre lådor flaskviner ”av finare kvalitet”. Beroende på tunnornas storlek uppgick mängden vin till 70 000–100 000 liter. På skeppet fanns också 10 tunnor sirap, 12 balar papper, 7 balar flaskkorkar och ett litet parti vinäger. Varorna hade beställts av J. Heimburgers speditionsfirma i S:t Petersburg.

Stadens representanter vill inte betala tullavgifter

Ekenäs tullkammare hade beslagtagit lasten, eftersom man ville säkra att kronan skulle få sina tullavgifter. Det var möjligt att sälja lasten på tullauktion efter att alla varorna hade stämplats på vederbörligt sätt och händelsen hade kungjorts i Finlands Allmänna Tidning, dvs. storfurstendömets officiella tidning.

Tullkammaren krävde att tullavgifter skulle uppbäras för varorna, vilket representanterna för Ekenäs stad dock inte ville gå med på. Enligt gällande bestämmelser skulle man också inkludera tullavgifterna i auktionspriset för strandade och skadade varor. För varor som importerades med utländska skepp skulle man därtill alltid betala 40 procent högre tull än för varor som importerades med inhemska skepp.

Speditören Heimburger i S:t Petersburg och representanterna för Ekenäs stad ansåg att de inte behövde betala så här höga tullavgifter. Generaltulldirektionen var dock av den åsikten att Ekenäs tullkammare hade handlat rätt då man påfört tull på varorna. Generaltulldirektionen hänvisade till ett prejudikat från år 1814 gällande skeppet Iris som gått på grund i Hitis skärgård med sin last bestående av bomullsgarn. Garnen hade sålts på auktion i Åbo och tullavgifter hade uppburits för dem. Nu var det dock fråga om en ännu värdefullare last.

Rådmännen i Ekenäs stads magistrat Gottlieb Kessner, Henric Tallqvist, Gustaph Adolph Grenfors och Carl Adolph Westlin hade framfört klagomål till den kejserliga majestäten om den lokala tullkammarens agerande. Enligt klagandena hade Ekenäs tullkammare hindrat Ekenäs auktionskammare från att sälja det förlista skeppets last. Finlands senat tog upp klagomålet för handläggning och i mars 1821 bad senaten generaltulldirektionen om ett utlåtande i ärendet, vilket generaltulldirektionen inlämnade den 6 april 1821.

Värdelasten rubbade till och med Finlands handelsbalans

Generaltulldirektionen konstaterade i sitt för 200 år sedan daterade utlåtande att alla varor som förs in till landet handhas av tullkammaren tills dess att tullavgifterna var påförda och betalade. Den senaste svenska författningen om detta hade utfärdats den 18 januari 1808 och den gällde fortfarande i Finland.

Importen av varor till Finland var då liten. Det samma gällde konsumtionen av kvalitetsviner. En dylik mängd vin hade förmodligen aldrig importerats till landet på en gång med ett finländskt skepp. Det preussiska skeppets last var så värdefull att den till och med inverkade på Finlands handelsbalans. Tullavgifterna som uppbars för vinerna medförde också en märkbar ökning av statens inkomster. Vid auktionen skulle man också sälja vraket av John & Carolina samt dess rep och annat lösöre.

Hur gick det då med auktionen?

Staten blev inte lottlös vid tullauktionen, då den var berättigad till en lagstadgad andel av köpesumman. I Tullens årsberättelse som reviderades i augusti 1821 konstaterades det att siffrorna för uppbörden av tull år 1820 blivit höga uttryckligen på grund av det preussiska skeppets last. Det är möjligt att auktionen genomfördes först år 1821, vilket kan vara orsaken till att man blev tvungen att korrigera siffrorna för år 1820 såpass sent. Man kan dock vara säker på att tullauktionen ägde rum och att tullavgifterna för lasten faktiskt betalades.

Bild: Ekenäs stad sedd från havet på 1800-talet. O.C. Kleineh, G.W. Edlund. Bilden har publicerats i Z. Topelius verk En resa i Finland 1872–74. Museiverket.

Källor: Tullstyrelsens I arkiv (Riksarkivet); Finlands Allmänna Tidning; Åbo Tidningar.

I Tullens historieserie behandlas olika händelser i Tullens historia som i år firar jämna år. I år fokuserar vi särskilt på hur åtråvärda produkter har berört människors liv genom tiderna