Tullens symboler

Merkurius (grek. Hermes) stav eller korslagda stavar med slingrande ormar är en känd symbol förutom för handel, trafik och kommunikation även för tullverksamheten. Merkurius var gudarnas budbärare och handelsmännens och sjöfarandes skyddspatron. En ensam Merkuriestav kallas caduceus på latin. En stav utan vingar symboliserar i allmänhet läkekonsten. En symbol med en ensam stav eller två stavar i kors pryder emblemet för flera länders tullverk.

I Finland har Merkuriestavarna och Tullen ett historiskt samband som går långt tillbaka i tiden.

Första gången figurerade symbolen i Finland i vissa städers tullsigill. På bilden visas sigillet för Tavastehus landtull från 1700-talet. Där visas en Merkuriestav tillsammans med ett ymnighetshorn (lat. cornucopia) som symboliserar välstånd. Någon enhetlig linje hade sigillen då inte. Ett särpräglat sigill kunde också vara en säkerhetsfaktor.

Under den svenska tiden hade tullverket inte eget emblem eller egen logotyp. Ofta användes kronsymbolen. Tulltjänstemannens tjänstemärke från 1700-talet hade bara kronan och texten ”Tullbetient”.

När Finland fick sitt eget tullverk 1812 ersattes tjänstemärkena från den svenska tiden med ett nytt märke med monogram av Alexander I och den ryska dubbelörnen. Också under Nikolaj I användes ett tjänstemärke med kejsarens monogram på.

Under den autonoma tiden användes tullverkets symboler inte i tullstämplarna. Senare hade man det ryska vapendjuret, den dubbelhövdade örnen, som emblem. Under självständigheten ersattes det med det finska lejonet tills Merkuriestavarna etablerade sig i tullkontorens stämplar.

År 1813 stadfäste det ryska sjöfartsministeriet den finska tullflaggan som skulle användas på tullens fartyg. Merkuriestavarna är en viktig del av tullflaggan. Tullflaggan var en stoppsignal och fartygen skulle stanna för kontroll efter att ha sett den. I början av 1900-talet beordrades alla tullkontor att ha tullflaggan upphissad som tecken för att kontoret var öppet. Flaggan hade samma utformning till 1917.

Finska tullens första tjänsteuniform 1825 hade inga specifika tullemblem. Uniformerna förnyades 1839. Ärmlinningarna och kragarna i de högre tjänstemännens uniformer dekorerades med Merkuriemotivet. Efter förnyelsen 1875 hade tjänsteuniformerna inte längre något tullemblem men uniformsmössan försågs med texten Tullivirasto/Tullstaten.

I tjänstemärkena infördes Merkuriestavarna först i mitten av 1800-talet då finskheten började få större betydelse vid Tullen. Dubbelörnen i tjänstemärket fick storfurstendömet Finlands lilla lejon på sitt bröst.

I tullvaktens mössmärke från 1911 kombineras bokstaven T med Merkuriestavarna. En del tullkontor hade Merkurieemblemet på sin skylt, men det var sällsynt. Till utseendet var skyltarna länge mycket varierande.

I förordningen om tull- och sjöfartsverkets flaggor 1918 förenas Merkuriestavarna för första gången med Finlands blåvita korsflagga. Om tullflaggor utfärdades en ny förordning 1939 men den medförde inga stora förändringar i flaggans utseende. Också Sjöbevakningsväsendet som grundades 1930 beordrades att använda tullflaggan som stoppsignal. Tullflaggan användes vid tullkontoren och i Tullens fordon. I och med lagen om Finlands flagga avskaffades tullflaggan 1981. Efter detta skulle Tullen, på samma sätt som de övriga statliga ämbetsverken, använda statsflaggan.

Enligt uniformsförordningen 1919 hade Tullens mössmärke svarta Merkuriestavar på blåvit botten. Tullvakternas märke var av emalj, de högre tjänstemännens broderat. De högre tjänstemännen hade dessutom Merkuriestavar i guld på ytterrockskragen.

Merkuriestavarna var kvar som Tullens emblem också efter den stora uniformsreformen 1957. När uniformerna igen förnyades i början av 1970-talet hängde den broderade stavsymbolen med, trots att uniformen blev mindre stram och militärisk.

Under 1900-talet dök Tullens logotyp upp också i Tullens publikationer. Dess utformning var dock inte fastslagen så det förekom en hel del variation.