Tullens historia: Tullar och skatter
Under flera hundra år baserade sig förtullningen på en tulltaxa eller tulltariff med en fastställd avgift för varje enskild vara. Efter andra världskriget övergick Finland enligt internationell praxis till värdeförtullning. Grunden för förtullningen var nu priset som betalats för varan.
I samband med förtullningen kunde även andra skatter uppbäras. När tullavgifterna i mitten av 1800-talet sänktes föll det på Tullen att bära upp även andra skatter på varor, såsom tobaksaccis. År 1919 infördes en ny skatt på tobaksprodukter och ett punktskattekontor grundades vid Tullstyrelsen. På 1920-talet infördes punktskatter på tändstickor och sötsaker och på 1930-talet punktskatter på fodermedel och margarin. Tjänstemännen på tullkamrarna övervakade punktskatterna vid sidan av egen tjänst.
I början av 1937 blev punktskattekontoret en självständig myndighet som övertog alla punktskatter från Tullen. Snart infördes nya punktskatter som Tullen fick bära upp i samband med förtullningen. Sådana var däckskatten samt skatten på kaffe och socker. Från 1941 uppbar Tullen också omsättningsskatt på varor som skulle förtullas in i landet.
Bilar som importerades från utlandet var länge föremål för varureglering. När regleringen skulle avvecklas infördes i början av 1958 en bilskatt som uppbars i samband med importförtullningen. År 1967 blev bilskatten bestående. Från och med 1950-talet har bränsleskatten blivit en allt viktigare punktskatt.
Efter att tullavgifterna sänkts på 1960-talet flyttades punktbeskattningen igen i sin helhet till Tullen från början av 1970. På 1980-talet sammanslogs tullagstiftningen och de olika punktskatteslagen till en helhet.
I och med EU-medlemskapet slopades flera punktskatter. Punktskatterna på tobak, alkohol och bränsle hade harmoniserats i EU, dvs. de skulle uppbäras på ett enhetligt sätt även om skattebeloppet inte var detsamma. År 1994 ändrades omsättningsskatten till mervärdesskatt. Uppbärandet av mervärdesskatten i samband med förtullningen låg fortsatt på Tullen. I början av 2000-talet började Tullen förbereda datorisering av punktbeskattningen.
Den mest omtvistade skatten under EU-medlemskapet var bilskatten som Tullen efter 1995 fortsatte att uppbära som en skatt som betalades efter registreringen och baserade sig på varan. EG-domstolens beslut 2001 ledde till stora förändringar i bilbeskattningen som sysselsatte Tullen i stor utsträckning.
På 2000- och 2010-talen uppbar Tullen ungefär en tredjedel av finska statens årliga skatteintäkter. År 2015 beslutade den finska regeringen att överföra bilskatten, punktskatterna och mervärdesbeskattningen av import från länder utanför EU från Tullen till Skatteförvaltningen. Bil- och punktbeskattningen flyttades till Skatteförvaltningen 1.1.2017.
