Tullaboratoriet

Tullaboratoriet har utsetts av jord- och skogsbruksministeriet till ett nationellt referenslaboratorium för livsmedelssäkerhet. Syftet med referenslaboratorieverksamheten är att säkerställa att resultaten av myndighetstillsynen är tillförlitliga och jämförbara både nationellt och internationellt.

Tullaboratoriets uppgifter som ett nationellt referenslaboratorium är att 

• samarbeta med andra referenslaboratorier inom EU och delta i jämförelser mellan referenslaboratorier samt i utbildningar som anordnas av dessa
• vid behov anordna utbildning för personalen vid de olika officiella laboratorierna
• samordna de olika officiella laboratoriernas verksamhet för att harmonisera och förbättra de metoder som används i laboratorierna
• vid behov organisera jämförelser eller kompetenstester mellan olika officiella laboratorier, övervaka laboratoriernas framgångar och rapportera resultaten till de behöriga myndigheterna
• säkerställa att informationen från Europeiska unionens referenslaboratorium vidarebefordras till de behöriga myndigheterna och till olika officiella laboratorier
• ge de behöriga myndigheterna vetenskapligt och tekniskt stöd i samband med genomförandet av fleråriga nationella kontrollplaner och av godkända samordnade kontrollprogram
• i förekommande fall validera reagenserna och partierna av reagenser, upprätta och uppdatera förteckningar över tillgängliga referenssubstanser och referensreagenser samt över tillverkare och leverantörer av sådana substanser och reagenser.

Forskningsområden inom tullaboratoriets referenslaboratorieområden

• Icke-animaliska livsmedel och sammansatta produkter:
  • Mykotoxiner och växttoxiner
  • Metaller och kväveföreningar
  • Främmande ämnen från bearbetning
  • Medel som förbättrar livsmedel
• Spannmål, frukt och grönsaker:
  • Växtskyddsmedelsrester
  • Metoder som påvisar enstaka resthalter
• Genetiskt modifierade livsmedel
• Material som kommer i kontakt med livsmedel
• Medel som förbättrar livsmedel

Vid Tullaboratoriet undersöker vi bland annat näringsämnen, livsmedelsförbättrande medel, mikrober, allergener, främmande ämnen, tungmetaller och radioaktivitet.

Näringsämnen, såsom kolhydrater, fetter, proteiner, mineraler och vitaminer är föreningar i kosten som är nödvändiga för kroppen. Vi undersöker näringsämnen i livsmedel och kontrollerar att deras förpackningspåskrifter är korrekta.

Genom att tillsätta livsmedelsförbättrande medel i livsmedel kan man påverka livsmedlens hållbarhet, smak, utseende eller struktur. Förbättrande medel är tillsatsämnen, aromer och enzymer. Tillsatsämnens säkerhet bedöms innan de godkänns.

Mykotoxiner, dvs. mögelgifter, är giftiga föreningar som produceras av mögelsvampar. Växttoxiner är giftiga föreningar som produceras av växter. De kan ge upphov till akuta sjukdomssymptom, men ofta är det först en långvarig exponering för dem som medför allvarliga skador för hälsan, såsom njurskador och cancer. De övervakas särskilt i riskråvaror som är bl.a. spannmål, nötter, mandlar, fikon, russin, kryddor och kaffe.

Mikrober är skadliga mikroorganismer som förstör livsmedel och kan orsaka matförgiftning. Sådana mikrober är bland annat Bacillus cereus, Clostridium perfringens, listeria och salmonella. Även virus som hör till mikroberna, till exempel norovirus och hepatit A, kan orsaka matförgiftning.

Bekämpningsmedel är föreningar som skyddar växter och växtprodukter mot skadeinsekter och växtsjukdomar, bekämpar ogräs samt påverkar växternas egenskaper. Vi undersöker om det finns rester av bekämpningsmedel i grönsaker, frukter, bär och ekologiska produkter. När det gäller ekologiska produkter, dvs. produkter från ekologisk produktion, undersöker vi om de innehåller bekämpningsmedel som inte är tillåtna i ekologisk produktion.

Allergener är ingredienser som förekommer i livsmedel och som kan orsaka en allergisk överkänslighetsreaktion i kroppen. De vanligaste allergenerna är mjölk, ägg, fisk, skaldjur, spannmål och jordnötter samt hasselnötter. Om livsmedlet är ett allergen måste detta anges i förpackningspåskrifterna för produkten. Allergener kan hamna i livsmedel också till följd av fel som skett i tillverkningsprocessen. 

Främmande ämnen, såsom PAH-föreningar, akrylamid och tungmetaller, är föreningar som oavsiktligt kan bildas i ett livsmedel under dess bearbetning, produktion eller förvaring. De kan också komma från miljön. Giftigheten av olika främmande ämnen och deras skadliga effekter på hälsan varierar.

Tungmetaller, såsom kvicksilver, bly, kadmium och arsenik är giftiga grundämnen som förekommer naturligt i miljön i mycket små halter. Tungmetallerna samlas i kroppen till följd av exponering och lämnar kroppen mycket långsamt. 

Vid radioaktiv strålning frigörs joniserande strålning, såsom gammastrålning. Till exempel i vilt, insjöfiskar och skogssvampar och skogsbär kan det förekomma radioaktivitet, som till exempel kommer från kärnkraftsolyckor.

Genetisk modifiering innebär att växtens arvsmassa har modifierats med gentekniska metoder. Genetiskt modifierade växter används som råvaror för genetiskt modifierade livsmedel. Om produkten är genetiskt modifierad måste detta anges i förpackningspåskriften.

Bestrålning innebär att ett livsmedel behandlas med joniserande gamma- och betastrålning som förbättrar livsmedlets hållbarhet genom att döda främmande celler från insekter, bakterier och larver. Bestrålningen gör inte livsmedlet radioaktivt och bestrålningen har inte visat sig vara skadlig för konsumentens hälsa. I produktens förpackningspåskrifter måste anges om livsmedlet har bestrålats.

Tullen övervakar material som kommer i kontakt med livsmedel, såsom livsmedelsförpackningar och mat- och köksartiklar. Material som kommer i kontakt med livsmedel är sådana material och varor som är i direkt kontakt med livsmedel. 

Vid Tullaboratoriet undersöker vi om kemikalier som är farliga för hälsan migrerar från materialet till livsmedlet. Kemikalier får inte överföras i sådana mängder som kan äventyra människans hälsa, orsaka olämpliga förändringar i livsmedlets sammansättning eller försämra livsmedlets organoleptiska egenskaper. I undersökningar kommer livsmedel eller livsmedelssimulatorer som efterliknar dessa i kontakt med livsmedel under en viss tid vid en viss temperatur. Testförhållandena väljs utifrån produktens förväntade användningsområde. 

Vi undersöker främst livsmedelsförpackningar i keramik, metall, glas, plast och silikon, mat- och kökstillbehör samt små hushållsapparater. Vi undersöker till exempel migrationen av tungmetaller som bly, kadmium, krom och nickel till livsmedel. Bland varor som tillverkas av melamin och polyamid (dvs. nylon) undersöker vi bland annat migrationen av cancerframkallande ämnen. Av silikonmaterial undersöker vi mängden flyktiga föreningar, till exempel rester av lösningsmedel. Importören, försäljaren och tillverkaren ska kunna visa att materialen som kommer i kontakt med livsmedel är livsmedelsdugliga.

Livsmedlets märkningar, reklam, presentation och förpackningar får inte vilseleda konsumenten. Med livsmedelsbedrägeri eftersträvas avsiktligen ekonomisk vinning.

Livsmedelsbedrägeri kan t.ex. vara ändring av livsmedlets konsistens genom att ersätta eller späda ut en dyrare råvara med en billigare råvara, såsom att sälja hästkött som nötkött eller genom att späda ut jungfruolivolja med andra oljor. Livsmedlets egenskaper kan också ha förbättrats till exempel genom att man tillsatt färg i kryddorna. Man kan också ha uppgett felaktiga uppgifter om tillverkningssätt, ursprung och hållbarhet för att höja produktens värde.

Leksaker

Tullen övervakar särskilt leksakers säkerhet för barn under tre år. I enlighet med europeiska säkerhetsstandarder testar vi bland annat leksakers mekaniska, fysikaliska, kemiska och elektriska egenskaper, leksakers brandfarlighet och hygieniska faror.

Exempel på egenskaper i leksaker som övervakningen omfattar:

• Leksakerna måste ha CE-märkning med vilken tillverkaren intygar att leksaken uppfyller kraven på överensstämmelse. Även bland CE-märkta leksaker kan man dock hitta produkter som strider mot bestämmelserna. Andra märkningar som behövs är till exempel varningsmärkningar samt märkningar på batteri- eller transformatorleksaker och radiostyrda leksaker.
• Leksaker för barn under tre år får inte innehålla små delar som kan lossna och utgöra en kvävningsrisk.
• Leksaker får till exempel inte ha vassa delar eller funktionsmekanismer som kan skada barnet. Sådana mekanismer kan vara till exempel vik- och glidmekanismer, gångjärn, fjädrar och svällande material.
• I skjutleksaker får rörelseenergin för projektiler inte vara för hög, så att projektilen inte t.ex. orsakar ögonskador.
• Storleken och styrkan på magneterna i leksakerna är begränsade så att de inte orsakar tarmobstruktion eller perforering om ett barn sväljer magneten.
• Vi testar brandfarligheten, förbränningstiden och flamhastigheten hos vissa leksaker, som peruker och maskeraddräkter.
• Leksakerna får inte orsaka farliga situationer för barnet. Farliga situationer kan till exempel orsakas av vattenleksaker och leksaker som barnet kan röra sig med eller som barnet kan gå in i. Sådana leksaker är t.ex. leksakskärror eller lektält.
• Leksakers ljudstyrka har begränsats för att förhindra hörselskador.
• Grundämnen får inte migrera från leksaker om barnet sätter leksaken i munnen. Barn är särskilt utsatta för tungmetaller som bly, som påverkar det centrala nervsystemet och den neurologiska utvecklingen.
• Användning av vissa ftalater i leksaker är förbjudet. Ftalater används som mjukgörare för plast. Ftalater är ämnen som är farliga för reproduktionen och stör hormonfunktionen. Plast- och gummidelar i leksaker får inte heller innehålla cancerframkallande PAH-föreningar. 
• Vi gör mikrobiologiska undersökningar på leksaker som innehåller vätska, såsom tvållösningar man blåser såpbubblor med.

Barnavårdsartiklar

Vi testar de mekaniska och kemiska egenskaperna hos barnavårdsartiklar som nappar, nappflaskor och nappkedjor, mat- och dryckesredskap och barnstolar enligt europeiska säkerhetsstandarder. 

Till exempel användning av vissa ftalater är förbjudet i barnavårdsartiklar. Ftalater används som mjukgörande ämne för plast. Ftalater är ämnen som är farliga för reproduktionen och stör hormonfunktionen. Plast och gummidelar i barnavårdsartiklar får inte heller innehålla PAH-föreningar över 0,5 mg/kg.

När det gäller textil- och lädervaror, såsom kläder och hemtextilier, undersöker vi i tullaboratoriet hälsofarliga kemikalier som formaldehyd, krom (VI)-föreningar, nickel, bly och ftalater. Dessutom övervakar vi att band och spännsnören i barnkläder inte medför risk för strypning och att små delar som lossnar från kläder för barn under tre år inte medför risk för kvävning.

Kemikalier i textil- och läderprodukter

Formaldehyd används som ytbehandlingsmedel för textilier. Kläder får innehålla högst 75 mg/kg av formaldehyd. Formaldehyd är allergiframkallande och irriterar hud, ögon och luftvägar. Formaldehyd har klassificerats som ett CMR-ämne, vilket innebär att det är cancerframkallande, skadligt för arvsmassan eller farligt för reproduktionen.

Från läderprodukter undersöker vi krom (VI)-föreningar, som kan orsaka överkänslighet och allergi. Krom (VI)-föreningar bildas från krom (III)-föreningar som används vid garvning av läder. Halten av krom (VI) måste vara under 3 mg/kg.

Knäppen, knappar, dragkedjor och plastdelar i textil- samt läderprodukter

Från knäppen, knappar och dragkedjor undersöker vi mängden bly och nickel som frigörs vid kontakt med huden. Nickel kan orsaka allergi vid kontakt med huden och nickelhalten får inte överskrida 0,5 µg/cm2/vecka. Blyhalten i produkten måste vara under 0,05 viktprocent.

Av plastdelar i textilier undersöker vi förbjudna ftalater som används som mjukgörande ämne för plast. Ftalater är ämnen som är farliga för reproduktionen och stör hormonfunktionen.

Kosmetika

Med kosmetika avses ämnen och blandningar som är i kontakt med kroppsdelar som hud, hår och naglar. 

Vid Tullaboratoriet undersöker vi att kosmetiska produkter inte innehåller ämnen som förbjuds i EU:s kosmetikaförordning, och att vissa ämnen har använts enligt begränsningarna. Exempelvis måste färgämnen, solskyddande ämnen och konserveringsmedel, såsom parabener vara godkända för användning. Dessutom kontrollerar vi att kosmetiska produkter har de förpackningspåskrifter som krävs, såsom förvaringstid och eventuella varningar.

Dessutom övervakar vi överensstämmelse med ingrediensförteckningen på kosmetiska förpackningar och att ingredienserna i kosmetika är listade med internationella INCI-namn (International Nomenclature Cosmetic Ingredient).

Smycken

Smycken är t.ex. ringar, halsband, piercingsmycken, hårdekorationer, manschettknappar och armbandsur. Vid Tullaboratoriet undersöker vi säkerheten hos oäkta smycken. Smycken kan delas upp i äkta och oäkta smycken. Ett oäkta smycke är ett smycke som inte är gjort av ädelmetall, t.ex. guld eller silver. Vi undersöker mängden kadmium och bly i oäkta smycken samt nickel som frigörs från dem vid kontakt med huden.

Bly är ett giftigt och miljöfarligt ämne som kan förekomma i smycken som föroreningar eller som en del av metallegeringar. Barn är särskilt utsatta för bly, som påverkar det centrala nervsystemet och den neurologiska utvecklingen. I smyckenas metalldelar ska blyhalten vara under 0,05 viktprocent. 

Kadmium är ett giftigt och miljöfarligt ämne, som kan förekomma bl.a. i lod för smycken och som legeringsmetall. Kadmium ansamlas i de inre organen, särskilt i njurar och lever. I smyckenas metalldelar måste kadmiumhalten var under 0,01 viktprocent. Kadmiumhalten är även begränsad i vissa plaster och målarfärger.

Nickel kan orsaka allergi i kontakt med huden. Till exempel får inte förstagångssmycken avsedda för ett nytt piercinghål orsaka allergi, eftersom syftet med förstagångssmycken är att förebygga eventuella biverkningar av piercing. I smycken som används omedelbart efter piercing ska halten nickel som frigörs vid kontakt med huden vara mindre än 0,2 µg/cm2 per vecka. I andra smycken får halten nickel som frigörs inte överskrida 0,5 µg/cm2 per vecka.

Vi undersöker bland annat bly, kadmium, PAH-föreningar och ftalater i plastprodukter. Vi undersöker t.ex. förpackningspåsar och skol- och kontorsartiklar samt inredningsartiklar. Plast- och gummidelar kan förekomma i bl.a. sportredskap, hushållsredskap, verktyg, kläder, skodon, urarmband, armband, masker och pannband.

Bly är ett giftigt och miljöfarligt ämne, som används till exempel i PVC-plast. Barn är särskilt utsatta för bly, som påverkar det centrala nervsystemet och den neurologiska utvecklingen. Blyhalten i föremål får inte överskrida 0,05 viktprocent, om barnet kan lägga föremålet i munnen.

Kadmium är ett giftigt och miljöfarligt ämne, som används till exempel som färgämne i PVC-plast. I vissa plaster ska kadmiumhalten vara under 0,01 viktprocent.

PAH-föreningar kan förekomma som föroreningar i råvarorna till produkternas plast- och gummidelar och de kan orsaka cancer. Plast- och gummidelar som kommer i kontakt med huden eller munnen får inte innehålla PAH-föreningar över 1 mg/kg.

Ftalater används som mjukgörande ämne för plast. Mjukgjorda plastprodukter får inte innehålla förbjudna ftalater. Ftalater är ämnen som är farliga för reproduktionen och stör hormonfunktionen. Ftalathalten måste vara under 0,1 procent.

Vi testar brandsäkerheten för ljus och ljusprodukter enligt europeiska säkerhetsstandarder. Dessutom kontrollerar vi att produkterna har de säkerhetsmärkningar som krävs.

Vi testar även dekorativa oljelampors strukturella egenskaper som läckage, stabilitet och slagtålighet. Målet är att minska den risk som lampolja kan innebära för små barn. Redan en mycket liten mängd lampolja kan orsaka en livsfarlig lungskada.

Vid Tullaboratoriet undersöker vi olika olagliga ämnen. Vi undersöker t.ex. berusande-, läke- och dopningsmedel samt sprängämnen, när Tullen misstänker olaglig import eller ett tullbrott. Vi har den senaste tekniken för att identifiera olagliga ämnen. Dessutom utvecklar vi ständigt laboratorieanalysen för att säkerställa så pålitliga och noggranna undersökningsresultat som möjligt.

Vi har ett nära samarbete med Europeiska unionens narkotikabyrå (European Union Drugs Agency EUDA) (på engelska) och dess underställda laboratorier. Vi är en del av EUDA:s uppföljningssystem där vi bl.a. rapporterar om nya narkotiska ämnen och andra fenomen kopplade till narkotika. 

I Finland samarbetar vi också med Centralkriminalpolisen och Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea, för att säkerställa att informationsutbytet är effektivt och att vår expertis är uppdaterad. Vårt mål är att stöda Tullens bevakningsuppgifter och främja säkerheten i samhället med hjälp av högklassig laboratorieanalys.

Varornas tullbehandling bestäms utifrån varukoderna. Varukoden fastställer den moms och punktskatt som ska betalas för varan. Den internationella tullnomenklaturen innehåller nästa tvåhundratusen olika varukoder.

Varukodernas klassificering påverkas bl.a. av produktens sammansättning, egenskaper, struktur, tillverkningssätt och användning. Därför behövs ofta Tullaboratoriets undersökningar så att rätt varukod kan fastställas. Tullaboratoriet erbjuder även experthjälp för val av lämplig analysmetod.

Produkterna som undersöks är vanligtvis livsmedel, konsumtionsvaror och industriprodukter. Exempel på undersökningar som görs är bestämningar av socker-, kakao- och stärkelsehalten i livsmedel, identifiering av textiliers material och struktur, identifiering av porslin samt utredning av olika kemikaliers sammansättning.

Vid Tullaboratoriet undersöker vi bränsleprover som Tullen tar från distributionsstationer, lager och fordonstankar.

Med hjälp av analyser säkerställer vi att de bränslen som används i trafiken och vid uppvärmning uppfyller kraven i lagstiftningen och orsakar så små utsläpp som möjligt. Genom att övervaka bränslekvaliteten skyddar vi miljön mot utsläpp av bränslen. 

Tullaboratoriets analysresultat utnyttjas också vid klassificeringen av bränslen. Rätt klassificering ser till att bränslena beskattas rätt.