Förbudslagen
Det hade varit förbjudet att föra in brännvin i landet sedan 1811 och smugglingen sysselsatte Tullen under hela 1800-talet. Importförbudet gällde tills Finland blev självständigt. År 1907 stiftade den första enkammarriksdagen enhälligt en alkoholförbudslag. Lagen trädde dock i kraft först den 1 juni 1919.
Genast sommaren 1919 började smugglingen av alkohol. Tullen var synnerligen dåligt förberedd för sin nya uppgift, även om den som arv från autonomitiden hade en hel del sjöfartsmateriel till sitt förfogande. De flesta tullfartygen var föråldrade och för långsamma. Under det första halvåret beslagtogs drygt 4 000 liter sprit och 3 600 liter övriga spritdrycker. Under de första förbudsåren gjordes de flesta beslagen på fiske- eller handelsfartyg. På en och samma gång kunde några hundra liter starksprit beslagtas.
Bild: Under förbudslagen riktades bevakningen mot aktivitet på havsområden.
Smugglingen expanderade snabbt. Totalantalet tullbrott hade mångfaldigats i mitten av 1920-talet. Huvuddelen av ökningen berodde på förbudslagen. Tullen anklagades för ineffektivitet, men det största problemet med bevakningen var bristen på anslag och behörighet. Flottan förbättrades först mot slutet av 1920-talet.
Smugglingen antog nya former. Alkoholen förvarades på fraktfartyg som låg utanför territorialvattengränsen och hämtades därifrån med snabba motorbåtar. Det behövdes en myndighet som kunde koncentrera sig på bevakning av territorialvatten och hade tillräcklig behörighet att använda maktmedel. Största delen av smugglingen låg i händerna på yrkesmässiga organisationer av tyskt ursprung.
Vid sidan av Tullen bevakades förbudslagen också av polisen. Smugglingen till sjöss övervakades från sommaren 1930 dessutom av Sjöbevakningsväsendet som tog över Tullens fartyg och motorbåtar. Efter detta stod Sjöbevakningen för största delen av alkoholbeslagen. Tullen bekräftade dock beslagen och fungerade som åklagare vid tullbrott.
Förbudslagen konstaterades medföra allvarliga samhälleliga problem, eftersom övervakningen var svår eller rentav omöjlig att ordna. Efter en rådgivande folkomröstning beslutade man att avstå från totalförbudet, och den 5 april 1932 öppnade de statliga alkoholbutikerna sina dörrar. Man kunde igen börja förtulla och beskatta alkohol. På grund av den höga beskattningen fortsatte emellertid alkoholsmugglingen tills det andra världskriget bröt ut. På 1950-talet började den på nytt då det åter låg flera handelsfartyg i hamnarna.
Bild: Konfiskerade spritkanistrar I Helsingfors.
