För hundra år sedan: Tullstyrelsen läggs ned, ersätts av Tullrådet

13.2.2018 14.35
Pressmeddelande

Den 13 februari 1918 förkunnade Finska folkkommissariatet att Tullstyrelsen var nedlagd. Meningen var dock att tullverksamheten skulle fortsätta direkt på den gamla grunden. Tullärendena underställdes folkkommissariatets finansavdelning. Avdelningen leddes av en delegat, dvs. en kommissarie. Den första finansdelegaten var journalisten och riksdagsledamoten Jalo Kohonen. I början av februari fick han vid sin sida riksdagsledamot Edvard Gylling, som i början av 1910-talet själv arbetat vid Tullstyrelsen som statistiktjänsteman. Tullen var en viktig myndighet för folkkommissariatet och Tullen kom till och med senare att nämnas i dess konstitutionsförslag.

För att ersätta den nedlagda Tullstyrelsen grundade man ett nytt organ, Finska tullrådet. Sovjetmodellen tillämpades också inom annan förvaltning, t.ex. på järnvägstrafik och post. Förebilden var de ryska råden, vars uppgift hade varit att göra folkets röst hörd i förvaltningens verksamhet. I praktiken ledde Tullrådet det Finska tullverket, som representerade en civilförvaltning som var separerad från de röda garden. Som ny riksdag för det röda Finland bildades Arbetarnas generalråd.

Trots att största delen av tulltjänstemännen i enlighet med Tjänstemannaförbundets deklaration hade lämnat sitt arbete, fortsatte en del av tullvakterna och förmännen att arbeta. Tullvakternas uppgifter omfattade främst övervakning av varor som befann sig i tullager, eftersom fartygstrafiken var avbruten på grund av vintern. Många ansåg sig vara förpliktade att fortsätta arbeta, eftersom de redan hade lyft lön för februari. Lönen hade betalats första februari. Dessutom saknades alternativ för att tjäna ett uppehälle. Vid vissa tullkamrar såg de högre tjänstemännen före sin avgång till att de som stannade kvar och arbeta fick sin lön. Bland tullvakterna fanns också personer som förhöll sig välvilliga eller åtminstone försiktigt positiva till den nya regeringen. Vissa nöjde sig med att vänta och se vad som komma skulle.

Finansavdelningen utsåg den 9 februari tullvakt Alfred Blomqvist till Tullrådets delegat. Han fick i uppdrag att bilda Tullrådet och fungera som dess ordförande. Till övriga medlemmar i Tullrådet valdes tullvakterna Karl Lindholm, Knut Kangas, Juho Paananen, Gustaf Sjöholm, Pekka Kekarainen och August Salmela från Åbo, Helsingfors och Viborg. Trots att medlemmarna i Tullrådet i pressen kallades för kamrater, använde man inom rådet inte själv denna term, åtminstone inte i protokollen.

Tullrådet flyttade till Tullstyrelsens tomma rum på Skillnaden 2, 4:e och 5:e våningen. Tullrådet skickade sitt första brev till folkkommissariatet genast den 14 februari. I brevet bad man om anslag för tullmännens löner och andra utgifter. Sitt första brev mottog Tullrådet två dagar senare från Tavastehus revolutionskommitté. Tullrådet samlades till möten flera gånger i veckan. Tullrådet hade också tillgång till två telefoner på Skillnaden.

Tullförvaltaren på Åbo tullkammare, som i slutet av januari stängt tullkammaren, tvingades omedelbart att återvända till sitt arbete. De högre tjänstemännen i Åbo lämnade på nytt arbetsplatsen den 10 februari. I Viborg lämnade tjänstemännen under ledning av tullförvaltaren arbetet först den 14 februari. Tullförvaltaren på Viborg tullkammare framförde också en önskan om att den egna personalen skulle stanna kvar på arbetet och ta hand om den egendom som Tullen hade i sin besittning. Tullförvaltaren på Helsingfors tullkammare lade också muntligt fram en motsvarande önskan.

Under februari gav Tullrådet order om att tullvakterna vid de olika tullkamrarna skulle grunda egna tullkammarråd och välja egna kommissarier för dem. I praktiken var det Tullrådet som utsåg kommissarierna. De första tullkammarråden inledde sin verksamhet i februari 1918. I slutet av februari var Tullrådet dock tvunget att konstatera att omständigheterna för tullverksamheten hade ”kommit i oordning till följd av brist på behövlig arbetskraft”. Man började utbilda tullvakter till förtullningsuppgifter och försökte anställa ny personal.

År 2018 kommer vi i Tullminnen att sätta oss in i det händelserika och tragiska året 1918. Även om Tullen inte var någon speciellt central aktör befann den sig i kärnan av statsmakten. I kampen om staten blev också Tullen inblandad i krisen. 

 

Pressmeddelande