För hundra år sedan: Tillfällig Tullstyrelse i Vasa

20.2.2018 8.25
Pressmeddelande

Folkkommissariatet hade lagt ner Tullstyrelsen och ersatt det med Tullrådet. Redan innan Tullstyrelsen lades ned hade den flyttat från Helsingfors tillsammans med senaten och de övriga ämbetsverken. Dess verksamhet upphörde dock inte.

Senaten inledde sin verksamhet i Vasa och gav den 21 februari 1918 order om att där skulle grundas en tillfällig Tullstyrelse. Detta för att Tullstyrelsen under rådande omständigheter inte kunde fungera normalt. Den tillfälliga Tullstyrelsens verksamhet koncentrerades till ärenden vars behandling inte kunden uppskjutas. Övriga ärenden kunde behandlas när de lagliga förhållandena återställts i hela landet.

Tullförvaltaren i Vasa Hans Hammarström utsågs att vid sidan av sin egen tjänst även fungera som generaldirektör för den tillfälliga Tullen. Till assessorer valdes packhusinspektör Victor Sarelius och senatens extraordinarie föredragande Eljas Kahra. Också Kahra var väl insatt i tullärenden då han fram till 1915 haft anställning vid Tullen. Som tillfällig sekreterare för den tillfälliga Tullstyrelsen fungerade Lennart Forsgård som var kassör vid Vasa tullkammare. Fröken Signhild Maria Eriksson arbetade som registrator och renskrivare. I praktiken fungerade Tullstyrelsen på Vasa tullkammare.

Till sitt första sammanträde samlades den tillfälliga Tullstyrelsen den 26 februari 1918. Den började sitt arbete med att meddela tullkamrarna i det vita Finland om sin existens. Den förmedlade även senatens finansexpeditions order som upphävde alla undantagsorder gällande varuimporten som de ryska militärmyndigheterna och generalguvernören i Finland gett under krigstiden. Samtidigt fördubblade senaten tullavgifterna på alla sådana varor som inte kunde anses vara ”allmänna material". Tobakstullen tredubblades. Alla sillaster från utlandet som staten bekostat meddelades tullfria. En vecka senare utvidgades tullfriheten att gälla alla av staten importerade livsmedel.

I huvudsak betjänade den tillfälliga Tullstyrelsen de vitas krigsoperationer. Den utredde bland annat vad det fanns för läkemedel, gummivaror och råvaror på tullkamrarna. Allt skulle föras till regeringens trupper. En separat förteckning behövdes även över alkoholvaror. Först den 26 mars 1918 gav senaten order om att alla varor till det finska försvarsväsendet var tullfria. Tullvakterna vid den svenska gränsen bad regeringen och staben i Seinäjoki om vapen, men det fanns inga att ge.

Artikeln Pressmeddelande Sata vuotta sitten