Samtidigt som Tullens centralförvaltning flydde från Helsingfors bröt ett fullskaligt krig mot ryssarna ut i närheten av tullkontoren i Österbotten. Natten mot den 29 januari kördes tullvakterna A. Wiitaniemi och Johan Grönroos ut från sina vaktposter i Yxpila hamn i Gamlakarleby av beväpnade ryska soldater. Tidigt följande morgon anföll skyddskåristerna staden som försvarades av ryssar och finska rödgardister. Dagen därpå kapitulerade ryssarna och överlämnade en del av sina vapen till rödgardisterna. I staden inleddes en jakt efter de röda och även avrättningar förekom.
På tullkammaren märkte man efter striderna att det hade borrats två hål genom golvet i packhuset som stod på perrongen och man hade försökt komma åt konjaksfaten inne i packhuset. I två av de sammanlagt 95 faten hade man borrat hål för att tappa av konjak. Hålen hade sedan täppts till så att allt innehåll inte skulle rinna ut. Det är möjligt att hålen hade borrats redan före striderna i Gamlakarleby.
Också i Kristinestad fanns det ryska soldater. Där började striderna den 1 februari i området kring tullkammaren och järnvägsstationen där det fanns ett ryskt artilleribatteri. Kulregnet skar igenom väggarna i tull- och packhuset. Ingen var emellertid inne eftersom tullkammaren hade stängts dagen innan. Arbetet kunde fortsätta igen redan på eftermiddagen samma dag eftersom ryssarna kapitulerade vid tolvtiden.
Striderna nådde också Brahestad den 1 februari. Även där slutade de vid tolvtiden med en seger för de vita. Tullkammaren klarade sig från förstörelse och största delen av personalen tog avstånd från händelserna.
Den 18-åriga extraordinarie tullvakten Eino Tuomikangas hade anslutit sig till det röda gardet i Brahestad redan under storstrejken i november, tjänat som milis och patrullerat tillsammans med ryska soldater. I januari hjälpte han till med dekoren på Folkets hus i Brahestad när det var teaterrepetitioner. Den 31 januari kom ett par hundra ryska soldater till huset för att bo där. Också Tuomikangas övernattade där. En estnisk soldat gav honom ett gevär och lärde honom använda det. Det var från Folkets hus som rödgardisterna och ryssarna gick ut för att spränga järnvägen som förenade Brahestad med Österbottenbanan. Samtidigt avbröts telefon- och telegrafförbindelserna.
Tuomikangas som följde med sprängarna tillfångatogs av de vita i början av februari. Tullvakt Valter Prami som hörde till arbetarföreningen i Brahestad försökte utan framgång att tala för att Tuomikangas skulle friges. Tuomikangas hamnade i fånglägret i Ekenäs där han försvagad av svält och sjukdom dog den 2 september 1918. Han hade just hunnit fylla 19 år.
Med på Folkets hus och i sabotaget på järnvägen tillsammans med ryssarna var också den 20-åriga Brahestadsbon Pekka Orava som arbetade som eldare på tullfartyget Vikingen och var medlem i det röda gardet. Också han fick ett gevär av ryssarna. Orava togs till fånga i Brahestad den 5 mars och hamnade på lägret i Ekenäs han också. Statsförbrytelsedomstolen dömde Orava till fem års fängelse för medhjälp till hög- och landsförräderi. Troligen klarade han fängelset med livet i behåll.
Källa: Tullkamrarnas förhörsprotokoll.
