För hundra år sedan: Döden hemsöker Tammerfors tullkammare

10.4.2018 8.00
Pressmeddelande

Finlands framtid avgjordes 1918 strax intill Tammerfors tullkammare. Striden om Tammerfors var den största och häftigaste under hela inbördeskriget. Inte heller tullkammarbyggnaden undkom kulorna. För två tullmän var striden om Tammerfors och dess efterdyningar ödesdigra.

Kommendören för rödgardisterna, Eino Rahja, som fört in vapen i landet över gränsen och som ibland också förtullat dem försökte med sina trupper frigöra Tammerfors från inringningen. Det att Rahja misslyckades beseglade det röda Tammerfors öde. Under ledning av general C.G.E. Mannerheim gick intagningen vidare i form av skoningslösa gatustrider från östra sidan av staden mot väst. Tullkammaren låg i vägen för de vita trupperna på en strategisk plats på östra sidan av järnvägsstationen.

Trots att Sakarias Tarkka, en 49-årig tullvakt från Tammerfors, hade från början av februari 1918 hållit sig borta från tullkammaren kommenderades han som kontrarevolutionär till tvångsarbete, till att bygga befästningar och bära lådor med ammunition till det röda gardet som ursinnigt försvarade staden. Efter att ha blivit sjukskriven lyckades han undkomma under de sista dagarna i mars.

Hans son hade varit tullvakt vid samma tullkammare. Redan i början av februari hade den 19-åriga Vilho Sakari Tarkka flytt från staden och slutit sig till de vita trupperna som sanitär. Tidigt på morgonen den 3 april 1918 deltog Tarkka i intagningen av sin hemstad. Han träffades av ett skott när han hjälpte sårade att söka skydd på Satakunnankatu. Tarkka, som själv var skadad, försökte komma till förbandsplatsen då han träffades i huvudet av en krypskytts kula från en närbelägen byggnad. Skottet var dödligt. Tarkka blev den andra tullmannen som dött i strid under inbördeskriget. Totalt stupade ca 1 000 vita och 1 500 röda i striderna vid Tammerfors.

Tammerfors tullkammare fungerade förmodligen som rödgardisternas fältkök under striderna. På det tyder det stora antalet order och kvitton som gällde provianteringen som hittades där. Det röda försvaret verkar huvudsakligen ha hållits i gång med hjälp av smörgåsar. Smörgåsar fraktades från tullkammaren till olika håll, bl.a. till högkvarteret vid Tammerfors teater. En ansenlig del av smörgåsarna hann dock mögla under transporten. 

En månad tidigare hade tullvakten Alfred Karlsson från Åbo kommenderats till Tammerfors som tullkommissarie. Så sent som i maj hade det vita tullverket ingen säker vetskap om var Karlsson befann sig eller vad hans öde var. I undersökningsprotokollet från den 30 april konstaterades bara att Karlsson hade tagits till fånga. De vita tidningarna visste senare berätta att han under häktningen haft ungefär två tusen mark i sin besittning, en del av pengarna var de rödas sedlar. I Tullstyrelsens sammandrag av händelserna i Tammerfors antecknades bara kort att Karlsson blivit ”arkebuserad den 11 april 1918”.

Det är möjligt att Karlsson placerades i varumagasinen på Tammerfors järnvägsstation dit massor av röda fångar stuvades in under intagningen av staden och varifrån de hämtades för arkebusering. Det har inte sparats några dokument över Karlssons sista tid. Han var inte ensam om sitt öde. Efter intagningen av Tammerfors uppskattas flera hundra rödgardister och ryska soldater ha dödats.

Tullpersonalen återvände till tullkammaren den 9 april, genast efter intagningen. I samma lokal inkvarterades också de vitas intendenturverk som hade öppet klockan 9–16. Dess uppgift var förutom underhåll av trupperna även återlämnande av krigsbyten till deras ägare.

Pressmeddelande