80/2010, RAS/MSR
Överlåtelsen av textil- och beklädnadsprodukter till fri omsättning kräver fortfarande att ett ursprungsbevis visas upp för produkterna. Kravet grundar sig på rådets förordning (EG) nr 1541/1998 (EUT nr L 202/1998, bilaga 2 nedan). Avsikten med förordningen har ursprungligen varit att hindra att textilbegränsningar kringgås med hjälp av fel ursprung. Förordningen har inte upphävts fastän kravet på importlicens slopats nästan helt. Kvantitativa begränsningar och kravet på importlicens gäller nuförtiden bara i samband med de autonoma kvoter som tillämpas vid import från Nordkorea eller Vitryssland.
Ursprungsbevis
1. För känsliga textilier och kläder krävs ett allmänt ursprungsintyg. Känsliga är produkter som tillhör kategorierna 1 - 9, 12 - 24, 26 - 29, 31, 32, 32a, 39, 68, 73, 76 - 78 och 83. En textilkategori kan omfatta flera varukoder. Varubeskrivningarna för de olika kategorierna samt de tillhörande varukoderna har senast offentliggjorts i EUT nr L 338 av den 19 december 2009 (bilaga 4 nedan).
2. För andra textil- och beklädnadsprodukter krävs att man på fakturan angett en formbunden förklaring om varornas ursprung. Mallen för förklaringen (se bilaga 1 nedan) finns i förordning 1541/98.
3. Därutöver finns det textilprodukter för vilka man inte behöver visa upp något ursprungsbevis alls. Dessa produkter har senast förtecknats i EUVL nr 34/2005 (Kommissionens förordning nr 209/2005, bilaga 3 nedan).
De formbundna textillicenser som i textilavtalsländer utfärdats i enlighet med textilavtal är inte längre i bruk. Kravet på ursprungsbevis enligt förordning 1541/1998 gäller inte vid passiv förädling eller vid import av begagnade kläder och lump.
För att man ska beviljas eventuell förmånsbehandling ska man visa upp ett separat ursprungsintyg som berättigar till förmånsbehandling.
I tulldeklarationen ska man ange ursprungsintygets eller ursprungsförklaringens (ursprungsdeklarationens) kod enligt kodförteckning 0006, dokumentets nummer och datum.
Mera information: Minna Raitanen, tfn 020 492 2419
Bilagor: EUT L 202/1998, EUT L 34/2005 och EUT L 338/2009
