Hoppa till innehåll

Efterkontroll av ursprungsintyg och tillämpning av principen om god tro

Utgivningsdatum 28.4.2010 16.13 | Publicerad på svenska 19.1.2017 kl. 14.46
Pressmeddelande

74/2010, RAS/Seija Lehtinen

Om ursprungsintyg Form A, varucertifikat EUR.1, varucertifikat EUR-MED eller en motsvarande giltig fakturadeklaration (med vissa begränsningar), som gett förmånsbehandling vid importförtullningen, senare t.ex. vid en efterkontroll visar sig vara felaktig, är det importören eller en annan person eller ett annat företag (nedan importören) som ansvarar för betalandet av tullskulden som i regel har ansvaret för de tullar som uppbärs för varorna.

Myndighet har begått fel och importören har handlat i god tro

Vad gäller ursprungsintyg (Form A, EUR.1 och EUR-MED) som bestyrkts av en myndighet, kan importören under vissa förutsättningar i ovan nämnda situation, för att befrias från betalandet av tullarna, åberopa ett fel som begåtts av myndigheten som bestyrkt ursprungsintyget samt att importören har handlat i god tro (se artikel 220.2 b i tullkodexen). För att befrias från betalandet av tullskulden krävs både att myndigheten konstateras ha begått ett fel och att importören kan påvisas ha handlat i god tro.

Utgångspunkten är att exportlandets myndighet kan konstateras ha begått ett fel då denna myndighet har bestyrkt ett ursprungsintyg som senare visar sig vara felaktigt. I dylika situationer anses felet vara sådant att importören som handlat i god tro inte rimligen kunnat upptäcka misstaget. Om ett sådant här fel däremot beror på att exportören har lämnat felaktiga eller missvisande uppgifter till myndigheten, anses det inte vara fråga om ett fel som begåtts av myndigheten. Ett undantag till detta är situationer där myndigheten vetat eller borde ha vetat att ifrågavarande varor inte är berättigade till förmånsbehandling. Tullmyndigheten i importlandet har som ansvar att tillsammans med exportlandets myndighet utreda om myndighetens fel berodde på felaktiga uppgifter som lämnats av exportören (jfr EG-domstolens avgörande i mål C-293/04, det s.k. Beemsterboer-fallet).

Påvisande av att importören har handlat i god tro

I artikel 220.2 b föreskrivs att importören ska följa bestämmelserna i den gällande lagstiftningen i fråga om tulldeklarationen. Importören ska också kunna påvisa att man i samband med affärerna har iakttagit erforderlig noggrannhet för att försäkra sig om att alla förutsättningar för förmånsbehandlingen har uppfyllts.

När importören (köparen) i samband med utförandet av affärer tar reda på saker som har att göra med varorna, varornas pris, leverans och betalningsvillkor, tar importören också vanligtvis reda på importvarornas ursprung och möjligheten till eventuell förmånsbehandling. Om importören frågar säljaren om ifrågavarande importvaror är berättigade till förmånsbehandling, och om det därmed är möjligt att erhålla en utredning över varornas ursprung (ursprungsintyg eller fakturadeklaration) som berättigar till denna behandling, ses redan detta som ett bevis på att köparen vill handla rätt och noggrant. Om importören handlar på ovan beskrivna sätt, erhåller man skriftliga bevis som vid behov kan användas för att påvisa att man handlat noggrant och strävat efter att på förhand ta reda på om alla förutsättningar för förmånsbehandlingen uppfylls. För att kunna ställa rätt frågor och dra relevanta slutsatser krävs det att importören själv är tillräckligt insatt i ifrågavarande ursprungsregler.

Trots att artikel 220.2 b i tullkodexen inte gäller fakturadeklarationer, ligger det i importörens intresse att kontrollera riktigheten av det angivna ursprunget också i dessa deklarationer.

Situationer där importören inte kan åberopa god tro

  • Förmånsbehandling har erhållits med exportörens fakturadeklaration.
  • Exportören har gett felaktiga uppgifter till myndigheten som bestyrkt ursprungsintyget, vilket har kunnat påvisas genom en förfrågan om ursprung (och myndigheten som bestyrkt intyget har inte vetat och borde inte ha vetat att uppgifterna är felaktiga).
  • Ursprungsintyget är förfalskat eller så har det utfärdats av någon annan än en behörig myndighet.
  • Ursprungsintyget gäller inte ifrågavarande varor eller så är det uppenbart att intyget kan förkastas utan efterkontroll.
  • Kommissionen har i EU:s officiella tidning offentliggjort ett meddelande om att det finns välgrundad anledning att misstänka att exportlandet i fråga inte tillämpar preferenssystemet korrekt.
  • Samma importvaror har i samband med tidigare importer konstaterats strida mot bestämmelserna och importören har vetat detta.               

Med detta meddelande ersätts anvisningarna som getts i Tullstyrelsens meddelande nr 171/2001.

TMD