Den 12 april 1940 utfärdade statsrådet en förordning genom vilken man lade ned de tullkammare som fanns på områden som överlåtits eller arrenderats till Sovjetunionen. Samtidigt nedlades också tjänsterna och funktionerna som funnits vid dessa tullkammare. Nedläggningen trädde i kraft den 1 maj 1940.
I fredsförhandlingarna efter vinterkriget tvingades Finland avträda betydande områden till Sovjetunionen. Därtill måste man arrendera ut Hangö udd som marinbas till Sovjetunionen i 30 år. Områdena som överlämnades till Sovjetunionen hade varit mycket viktiga för Finlands utrikeshandel och godstrafik. Före vinterkriget hade också tullverksamheten varit livlig där. Efter att vinterkriget bröt ut hade den normala godstrafiken upphört. Majoriteten av befolkningen hade evakuerats, likaså Tullens anställda, av vilka en betydande del hade inkallats till militärtjänst. Formellt var tullkamrarna fortfarande öppna och personal fanns på plats för att betjäna kunderna.
Den första maj lade man ned verksamheten vid tullkamrarna i Viborg, Hangö, Rajajoki, Sordavala, Björkö och Trångsund. Samtidigt nedlades också alla tjänster och funktioner som funnits vid dessa tullkammare. Enligt statsrådets förordning förlorade sammanlagt 105 tullanställda sin tjänst: sex tullförvaltare, fyra tullinspektörer, en tullbevakningsinspektör, fyra kassörer, en biträdande kassör, sju tullexpeditörer, fem byråbiträden, en tullfiskal, åtta förmän och 68 tullvakter.
Personalen i Karelen och Hangö sattes på indragningsstat tills man skulle kunna omplacera dem. I själva förordningen nämndes dock inget om detta, vilket säkert väckte oro bland de anställda. Man visste inte heller om nya tullkammare skulle öppnas någonstans. De som gjorde militärtjänst hemförlovades inte genast så för deras del var det ändå inte just då aktuellt med tjänsteutövning. Några hade också stupat i kriget.
Största delen av dem som förlorat sitt jobb hade arbetat vid tullkammaren i Viborg, som var den klart största av de tullkammare som lades ned. Under det sista fredsåret 1938 uppbar tullkammaren i Viborg cirka en tiondel av alla tullavgifterna i Finland. För godstrafikens del var förlusten ännu större, eftersom trafiken på Saima kanal som gick genom staden samtidigt upphörde. Trångsund och Björkö, som bägge låg ännu längre bort, hade varit landets viktigaste exporthamnar för trävaror. Trävarorna som skulle exporteras hade transporterats från olika håll i Östra Finland längs kanalen till hamnarna. Området hade också varit viktigt med tanke på import. Särskilt Björkö var en betydande importhamn för stenkol.
I statistiken över tullbrott låg Östra Finland inte högt uppe. År 1938 hade man visserligen i Viborg beslagtagit spelkort och i Björkö hade man lagt beslag på näst mest socker i hela landet. Smugglingen av i synnerhet alkohol var dock frekventare västerut och i Hangö var de beslagtagna mängderna i en klass för sig. Där hade man år 1938 beslagtagit mest alkohol i hela landet, främst sprit.
Bild: Den nya tullkammarbyggnaden i Björkö hade blivit färdig år 1935. Huset hade centraluppvärmning och 17 rum, av vilka en del var personalbostäder. Tullmuseet.
Källor: Förordning 136/1940; Årspublikation över utrikeshandeln 1938.
