Varans allmänna ursprung

Allmänna ursprungsregler används vid fastställande av varors ursprung när det inte är fråga om tullförmåner. Sådana fall är t.ex. tillämpning av allmänna tullnivåer vid import, förvaltning av kvantitativa begränsningar vid import, antidumpningsåtgärder, tullstatistik samt andra handelspolitiska orsaker. Ursprung är en obligatorisk uppgift i importtulldeklaration.

Enligt allmänna ursprungsregler har produkter som är helt framställda i ett visst land ursprung i detta land. Produkter som framställs i fler än ett land har ursprung i det land där den sista väsentliga bearbetningen eller behandlingen har skett. Unionens allmänna ursprungsregler kan skilja sig från andra länders motsvarande regler. Därför kan en och samma produkt få olika ursprung beroende på vilket lands ursprungsregler som tillämpas. Vid import bestäms en varas ursprung i regel enligt importlandets regler.

Beakta följande

Unionstullkodexen

I artikel 60.2 i unionens tullkodex anges grundprincipen för fastställande av ursprung som inte medför förmånsbehandling för situationer där två eller flera länder deltagit i tillverkningen av en produkt:

”Varor vars tillverkning sker inom mer än ett land eller territorium ska anses ha sitt ursprung i det land eller territorium där de genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen.”

Denna definition tillämpas alltid vid fastställande av allmänt ursprung, om det i bilaga 22-01 till den delegerade förordningen inte finns en varukodsspecifik regel för en produkt som tillverkats i mer än ett land.

Delegerad förordning

I den delegerade förordningen (EU 2015/2446) är det artiklarna 31–36 och 38 samt bilaga 22-01 som handlar om ursprung som inte medför förmånsbehandling.

Definitionen av varor som är helt framställda i ett enda land finns i artikel 31. Sådana är till exempel vegetabiliska produkter som skördats i landet och produkter från jakt eller fiske som bedrivits i landet.

Minimala (otillräckliga) åtgärder definieras i artikel 34. Sådana åtgärder betraktas inte som väsentliga, ekonomiskt berättigade bearbetningar eller behandlingar för att ge ursprungsstatus. Exempel på dessa är sållning, sortering, byte av förpackning, anbringande av märken och etiketter på produkter samt enkel montering av delar för att skapa en komplett vara.

För en del varor finns varukodsspecifika regler i bilaga 22–01 till den delegerade förordningen för fastställande av ursprung. I början av bilagan finns inledande anmärkningar (definitioner, tillämpning och ordlista) till reglerna. Ursprungsregeln kan exempelvis kräva mervärde (ex 5103 (a)), ändring av varukod (ex 5103 (b)), visst tillverkningsstadium (ex 6101 (a)) eller annat (ex 6301(f).

Dessa varukodsspecifika regler kan på kapitelnivå utöver huvudreglerna också ha subsidiära kapitelregler, specificerade subsidiära regler (t.ex. subsidiär kapitelregel för blandningar i kapitel 9), definitioner och kapitelanmärkningar. 

Huvudreglerna för en underuppdelning kan uttryckas med följande förkortningar om de baseras på en ändring av klassificeringen enligt tulltaxan:

ÄK:

ändring till det aktuella kapitlet från ett annat kapitel

ÄN: ändring till det aktuella varukodsnumret från ett annat nummer
ÄUN: ändring till det aktuella undernumret från ett annat undernummer eller nummer
ÄUDN: ändring till det aktuella uppdelade numret från en annan uppdelning av detta nummer eller från något annat nummer
ÄUDUN: ändring till det aktuella uppdelade undernumret från en annan uppdelning av detta undernummer eller från något annat undernummer eller nummer

I tullagstiftningen fastställs inte längre någon allmän mall för ursprungsintyg som inte medför förmånsbehandling. I Finland är det handelskamrarna som bestyrker dessa s.k. ”allmänna ursprungsintyg” för exportörer (certificate of origin). Det är endast för de nedan beskrivna särskilda importordningarna som importörerna ska ha ett i tullagstiftningen fastställt formbundet ursprungsintyg för att bevisa ursprung som inte medför förmånsbehandling. 

Det lönar sig att komma ihåg att unionens ursprungsregler som inte medför förmånsbehandling antagligen inte är kända i tredje länder. Det finns inte heller några bestämmelser om administrativt myndighetssamarbete för kontroll av att de ursprungsintyg som utfärdats av exporterande länder är äkta och korrekta. Till exempel vid import som omfattas av antidumpningstullar ska just unionens ursprungsregler iakttas. 

Genomförandeförordning

I artikel 57 i genomförandeförordning (EU) nr 2015/2447 bestäms om sådana produkters allmänna ursprungsintyg som i unionen omfattas av särskilda importordningar. Sådana särskilda importordningar kan vara till exempel vissa kvoter för känsliga jordbruksprodukter som inte grundar sig på ursprung som medför förmånsbehandling. Ursprungsintyget ska utfärdas enligt mallen i bilaga 22-14 i genomförordningen, när det i dessa särskilda ordningar hänvisas till artikel 57. I de inledande anmärkningarna till bilaga 22-14 står att giltighetstiden för ursprungsintyg är 12 månader från och med den dag då de utfärdats. I undantagsfall kan intyget också utfärdas i efterhand. Då ska fält 5 i intyget vara försett med frasen ”Issued retrospectively”.

Ursprungsintyg som används i dessa särskilda importordningar utfärdas av behöriga tullmyndigheter i tredje länder eller av ett tillförlitligt organ som bemyndigats av tullmyndigheten. Tillämpningen av de särskilda importordningarna förutsätter att det skapas ett förfarande för administrativt samarbete (myndigheternas namn och adresser samt förlagor till de stämplar de använder), om inte annat föreskrivs i den importordning som tillämpas. Bestämmelserna om efterkontroller av ursprungsintyg finns i artikel 59 i genomförandeförordningen.